Anmeldelse Om jag dör ung : AFV Press

Poetisk pop
av Mats O. Svensson
Opprinnelig publisert på bloggen Floret

jag menar
livet är underbart
jag bara hatar mitt

Så avslutas inledningsdikten i Hanna Rajs Lundströms Om jag dör ung, med ett pendelslag. Det finns något prövande här när hon korrigeringar sig med orden ”jag menar”, två ord som återkommer i diktsamlingen. Det är som om Rajs Lundström försöker hitta de rätta ord för att uttrycka hur det är att leva, den precisa nivån, inte för hög, inte för låg. Hon aktar sig för att använda för starka ord (”livet är ett starkt ord”) samtidigt som hon gör just det. Det är mellan det kraftfullt patos-laddade och leda som diktsamlingen pendlar mellan och i denna pendling läser jag in en vilja att vara sann mot sig själv och mot sina känslor. För kan inte livet vara just så, pendlande, mellan skrattet och gråten. Det är banalt men också något fint.

Om man kan tala om vad en diktsamling ”handlar om” så skulle jag säga att Om jag dör ung handlar om missbruk, och om att ta sig ut ur det, själv och tillsammans med ett ”du”, en relation som på samma gång framstår som destruktiv och nödvändig. Den handlar om att skrapa på botten och hinna tänka ”om jag dör ung” för att lyfta till ett möjligt bejakande av livet, ett milt bejakande men ändå, det är ”inte så illa ändå”.

Hanna Rajs Lundströms dikter är lågmälda, fulla av tvekan och oro, misslyckande och hopp och Om jag dör ung är en komprimerad och avskalad diktsamling man läser den i ett svep. Det är som att läsa en pop-singel, den innehåller allt, full av känsla men den dröjer sig inte kvar, i alla fall inte hos mig. Men varför ska allt ”dröja sig kvar”? Just som pop-singel fyller den en funktion vid sidan om mer fullödiga album. Jag gillar det när jag läser. Det räcker så.